Rasstandard


Information about the breed standard for the Devon rex cats in English click on the link below

http://www1.fifeweb.org/dnld/std/DRX.pdf



Rasstandard / kroppsbyggnad
Kroppen
Medellång och slank men ändå fast och muskulös. Bröstkorgen ska vara förhållandevis bred, vilket gör att katten framifrån sett ter sig en aning hjulbent. Benen är starka och tassarna små och ovala. Svansen är lång.

Huvudet
Kort, relativt brett och kilformat med framträdande kindben, kort nos och kraftig haka. I profil syns en markerad pannavsats, sk stop.

Ögonen
Stora, ovala och något snedställda.

Öronen
Mycket stora, breda vid basen, lågt ansatta och bör bäras något utåtvinklade. Uttrycket för tanken till en fladdermus.

Pälsen
Lockig eller vågig och skall täcka hela katten. Den består nästan enbart av underull men rester av det yttersta pälslagret, täck- eller stickelhåren, kan finnas kvar hos vissa individer. Pälsen kan då kännas något sträv, framförallt på ryggen.
Alla pälsfärger är godkända (poäng ges ej för färg på utställning) och rasen förekommer i de flesta färgvarianter, inklusive agoutimönstring, silver, burma- och siamesutfärgning. Vita fläckar med varierande utbredning kan finnas.


Päls / Tillåtna färger
Pälsen är lockig eller vågig och skall täcka hela katten. Den består nästan enbart av underull men rester av det yttersta pälslagret, täck- eller stickelhåren, kan finnas kvar hos vissa individer. Pälsen kan då kännas något sträv, framförallt på ryggen.
Alla pälsfärger är godkända (poäng ges ej för färg på utställning) och rasen förekommer i de flesta färgvarianter, inklusive agoutimönstring, silver, burma- och siamesutfärgning. Vita fläckar med varierande utbredning kan finnas.

Pälsen är mycket lättskött, ingen egentlig pälsvård fordras och katten hårar obetydligt. Pälsen är lockig eller vågig och skall täcka hela katten. Den består nästan enbart av underull men rester av det yttersta pälslagret, täck- eller stickelhåren, kan finnas kvar hos vissa individer. Pälsen kan då kännas något sträv, framför allt på ryggen. Morrhår och ögonbrynshår är krusiga.

Hårlag
Förutom på huvudet, där pälsen är mycket kort och släthårig, skall den korta pälsen ha väl knutna lockar eller vågor över hela kroppen. Alla tre hårstråtyperna skall förekomma (täck-, mellan- och ullhår, och täckhåren brukar ge en sträv känsla över ryggen och svansens ovansida. Morrhår och ögonbrynshår skall vara krusiga.
Täckhår: De förhållandevis grova, spjutformiga hårstrån som normalt täcker pälsens yta och skyddar den underliggande underpälsen från nötning och väta. Som synonym används även stickelhår.

Mellanhår: En i en normal kattpäls förekommande typ av hårstrån som är väsentligt tunnare än täckhåren men grövre än ullhåren. Mellanhåren är raka, utmärks av att de är bockade ca 8 mm under spetsen och har en ansvällning strax ovanför denna bockning. De har till uppgift att lyfta pälsen, så att luften kan nå ned i hårbotten.

Ullhår: De ytterst tunna och lätt vågiga hårstråna i en normal kattpäls. Hos raser med tunn slät- eller åtliggande päls ligger ullhåren närmast huden och är begränsade i antal. Ullhåren har till uppgift att isolera och värma huden genom att luften fångas mellan dem.


Temperament
Devon rex är livlig, intelligent, företagsam och pratar gärna med en mild, behaglig röst. Den är i stort behov av stimulans och om ägaren arbetar långa dagar mår den bra av ytterligare en katt som sällskap. En devon rex älskar värme mer än andra normalpälsade katter och lämpar sig därför inte som utekatt.

Devon Rexen är en mycket social katt. Den är tämligen orädd och är lätt (som ungdjur) att sammanföra med andra katter. Den smälter lätt in i familjen och anpassar sig lätt till nya omgivningar. Den har en förmåga att charma de flesta genom sin kravlösa kärlek till människan och ligger till natten helst under täcket i din säng för att värma sig själv och sin tvåbenta vän. Att apportera hör ofta till favoritsysselsättningarna och "apportleksakerna" varierar från små papperstussar till stora kolor etc.

Devon Rexen är mycket sällskapssjuk och ser gärna att den har en kattkompis att fördriva tiden med om husse och matte jobbar hela dagen. Devon Rexen är en aktiv katt som älskar att vara med där det händer saker. Den har ofta en förkärlek till de som kommer och hälsar på. Allt som är nytt tycker en devon är spännande och är gärna där och undersöker.

Med en Devon Rex så har du aldrig tråkigt. Det är ingen soffliggare såvida inte du själv ligger där. Då vill den gärna ligga hos dig!

Ursprung och historik
Rasen devon rex uppstod i Devonshire (därav namnet devon), England, 1960 då en lockig katt föddes och man hoppades att man genom denna katt skulle vidga avelsbasen för cornish rex trots att typen var annan.

Även om avkommorna blev rakhåriga fortsatte samavlandet ett tag och inte förrän 1968 "splittrades" raserna till devon rex och cornish rex. Trots detta stambokfördes rexarna som ett begrepp inom SVERAK fram till 1979.

Den först kända och inregistrerade devon rex-katten var en hane, Kirlee, som föddes hos Beryl Cox i Devonshire, England. Modern var en släthårig sköldpadd-vit strövkatt, som miss Cox hade tagit hand om, och fadern var möjligen en krullhårig, svart katt som höll till i en nedlagd tenngruva. Föräldradjuren var troligen nära släkt. Eftersom miss Cox födde upp rexkaniner och också hade läst om de krullhåriga katter som man tio år tidigare hade tillvaratagit i granngrevskapet Cornwall tog hon snart kontakt med GCCF i hopp om att Kirlee skulle kunna komma cornish rex-aveln till godo.
År 1961 övertogs Kirlee av den kände domaren och uppfödaren Brian Stirling-Webb, vilket underlättade kattens användning i aveln. Trots att Kirlees utseende skilde sig från cornish rex-katters, skickade ägare till cornish rex-honor glatt sina katter till Kirlee för parning. Resultatet blev dock en besvikelse, eftersom alla kattungar blev normalt släthåriga. Detta visade att Kirlees krullhårsanlag var skilt från cornish rex-kattens. När Kirlee parades med britt- och burmahonor och döttrarna sedermera återparades med honom blev utfallet ca 50% krullhåriga ungar, och när sådana katter parades med varandra blev alla deras ungar krullhåriga. Detta visade att Kirlees krullhårsanlag nedärvdes recessivt. Dessvärre avsåg man vid den här tiden att bara avla fram en enda krullhårig kattras, varför samaveln mellan cornish rex och devon rex fortsatte.
Detta gjorde att det med tiden fanns en del rexkatter som var sk dubbelrexade, dvs. på en och samma gång var cornish rex och devon rex, eller att en katt utseendemässigt kunde verka att höra till den ena rasen men vad hårlaget angick hörde till den andra. Kattens övriga utseendemässiga anlag är nämligen inte kopplade till hårlagsanlaget.

År 1965 tyckte emellertid flertalet rexuppfödare att det var dags att dela på anlagen och att tillvarata de skilda rextyperna med hjälp av olika standarder.
För att bredda den ytterligt smala avelsbasen parades Kirlee och hans ättlingar med katter av flera andra raser, främst britt, burma och siames men också chinchillafärgad perser. Detta medförde att rasen har kommit att bära på recessiva anlag som gör att katterna kan bli siames-, burma- eller tonkinesutfärgade eller långhåriga.
Devon rexens smått spöklika uppsyn tilltalade uppenbarligen många, och redan efter fem år kunde ett fåtal katter exporteras till bl a Nederländerna och Danmark. Den till Sverige första importerade katten kom 1967. Trots den rasblandade bakgrunden fann man såväl i Storbritannien som i andra länder att avelsbasen var för snäv, och i det ena landet efter det andra har man därför påbörjat olika utparningsprogram för att motverka de inavelsproblem som en smal avelsbas kan ge upphov till.